Förakt

Detta är inte bra för mig. tänkte jag precis syftande på mitt nyfunna förakt till min omgivning. Jag mår inte bra av att bli äcklad av folk runt om kring mig, av min kollegor. Dom är så otroligt meningslösa människor bara, mångas öde, mångas första och enda funktion tror jag ärligt är att föröka sig. Dom har inget värde som individer, det är bara i stora grupper som dom bär en betydelse för mänskligehten. Jag kan inte föra en konversation med dom om något annat än våra gemensamma problem. Vet inte var det är, kanske nån PMS grej, men jag hatar mycket nu, det bubblar som innom mig. Jag har tappar tålamodet. Det är inte bra för mig. Det är inte bra för mig efter som det kommer att sluta med att jag föraktar mig själv. MJa, så nu var det dags att skaffa ett nytt jobb då, kanske inte. Det kanske är dags att jaga sin egen föda.

Det är lustigt med "dagboks bloggande", ibland är det verkligen bara dokumentation, fantasilöst och tort. Men ibland är det enbart känslor.
Jag har börjat att förakta min arbetskollegor, tidigare har jag bara föraktat dom tyska kollegorna, nu föraktar jag alla. Det är en 5-7 personer som jag inte föraktar på hela kontoret. Resten är får. Jag själv klamrar mig fast vid att jag faktiskt gör något annat vid sidan av, att detta inte är mitt mål.

En del av föraktet bor nog i att alla som arbetar här verkar bli fetare o fetare, en tjej som jag tyckte var rätt trevlig, en helt ok person har nu inlett en affär med en tjock rysk två barns far här på kontoret, jag kan inte besriva med ord hur mycket jag förakter det, affärer på arbetsplatsen. Det måste vara det mest desperata ropet på hjälp, mest skrämmande effekten av ensamheten.

Jo, det är nog dags att byta jobb. Har hört att Grillwalker är helt ok.