Vilken Lördag

Ja, det blev ju föståss inte någon Amsterdam resa, jag vet ärligt tala inte varför. Har inte hört ett ljud ifrån killen sedan mailet kl 07 på morgonen. Det gjorde ju itne såå mycket, var gött att bara vara hemma o inte göra nått, jag hade ju avplanerat allt. Så jag har bara gjort roliga grejjer. På lördagen, när jag inte åkte, bestämde sig jag o Hannes för att hojja till Potsdam. Vi kollade inte hur långt det var innan vi gav oss iväg nej.

Allt var frid o fröjd.

Men vi kollade riktningar o så hela vägen till Grünewald (Grönaskogen). Antog att det skulle gå bra efter det, eftersom det typ bara är åt samma håll när man väl kommer dit. In i skogen, det var mysigt o fint. Vi åt vår lilla massäck (picnic till o med kanske). Små pratade med pensionärer vi träffade i skogen. Vi skulle till Kaiser Willhelms gedänkmal turm (Kejsar Willhelms minnes torn) som skulle finnas mitt inne i skogen. Känndes lite som Indiana Jones. Här börjar det hända konstiga grejjer. Vägarna blir färre o färre, och den vi färdas på blir mjukare o mjukare tills det bara e sand o inte går att cykla på den längre. Plus att det e uppförsbacke. Så vi typ bär våra hojjar på ryggen kulle up o kulle ned, försöker hitta alternativa vägar som är fastare. Plötsligt inser jag att jag inte har någon aning om vilket vädersträck vi går i.
- Hannes! I just realized i have no clue in what direction we are going.

- Oh SNAP! i lost my sense of direction hours ago...

Jag o Hannes vilse i skogen.

Jag tittade ned och insåg att jag inte var på någon väg längre, det fanns faktiskt inte ens nått spår av väg, inte runt om kring oss heller. Vi var plötsligt fast i skogen utan några vägar med varsin hojj på ryggen.

Efter en 40 min hittar vi en väg, och vi har allt tilltrots gått i rätt riktning, minnes tornet var inte så roligt som man hade hoppats. Men det fanns en glass kiosk brevid det och en asfalterad väg. Vi var lyckliga. Då fick jag ett SMS:

16:10 Leo! You have to come out here it is a blazt! It is the "Baum Bluten Fest" (Träd blomnings festen). Werder an der "Havel" (stor kanal/sjö), wir machen ein party!

Kool tyckte Hannes o på pekade att vi redan var vid Havel. Ok tänkte vi då. Drog till Wannsee, gick på ett kick. Insåg att denna festen låg ca 10 mil från där vi befann oss. Jävla tur att vi inte började hojja dit. Tog tåget istället. Baum Bluten Fest e hardcore Brandenburg tradition, man dricker sig redlös på frukt vin i en vecka. Vi kom dit o det var apa mycket folk, typ Göteborgskalaset. Tänk ett område stort som Haga med 20-30 tusen besökare. Du fattar.Hittade polarna efter 45 min. Drack äpple, svartvinbär o körsbärs vin i mängder, testade tyvärr inte krusbär o jorgubbs vinet. Klockan blev mycket o skall man hinna hem fick man ta tåget som bara gick en gång i veckan känndes det som, men det var varje timma. 1000 pers på varje tåg typ. Eller mer, trängseln var otrolig. Och vi hade cyklar, fattar vad irriterade folk ver på oss. Dom blev tvugna att vänta 1 timma där bara för att vi skulle få plats. All ville typ gräla med oss. Och gjorde det, Hannes hammnade i en oändlig konversation med en svin dryg 40 åring som bara stod o smålog. Jag kallade honom ett o annat nedsättande namn, grejjen var att han vägrade att flytta sig så att vi kunde dra undan cyklarna så att folk som skulle på toa slapp klättra över dom och bli irriterade. En svinstor, verkligen gigantisk Neo-nazi gick förbi o o sa: Fick dich! ang våra hojjar. Hannes replikerade: Yea, right fuck you all, thats good, that a solution! Jätten vände sig om o blev snabb som fan. På noll tid var han framme hos hannes, -What did you say? utan att vänta på svar lappade han till honom. Ingen fattade nått. Ingen kunde röra sig o gå emellan eller nått pga cyklarna. Jaja, vi fastnade på Zoologische garten (Knut är inte i det Zoo:et). När vi gick av såg vi en massa poliser vi tänkte att det kan vara bra att säga till så att han inte lappar till nån mer. Men vi kunde inte peka ut honom för polisen, vi såg honom inte längre. Sedan plötsligt går han av tågen med sina nästan lika stora kompisar. Skalliga med skinvästar, lätt över 2m o stort rött skägg.
- Ey, Hannes, there he is! viskar jag.
Hannes reaktion på det är att peka och skrika, - THERE HE IS! THERE HE IS!
Enda grejjen är att polisena redan har gått iväg o vi är helt solo, snubben vänder sig om o kommer fram till Hannes o klipper till honom igen, asså, Hannes e på riktigt 1.61 lång. Det var typ Frodo mot en orch. Sen söp vi ned oss... Hannes var skakad men inte föstörd.