gbg var jobbigt...

Hola, efter en längre tids franvaro kommer här en efterlängtad postning om tiden i gbg. Det var jobbigt, det var sjukt kul, men ack vad stressigt det blir. Nästa gang jag drar dit skall jag inte berätta för nagon att jag e pa ingang, da kanske jag kan fa lite quality time med nagra fa. Sa far man ta et som det kommer helt enkelt.
Eller sa har jag en fest dit jag bjuder alla, det e smart... sa far jag det gjort, träffat alla o sen kan jag hänga mer med dom jag gillar, haha. Som en audition, nice.
Jag lyckades tillslut träffa nästan alla, för er som ville leka men jag inte lyckades träffa, ta det inte personligt, jag fick hänga med dom som faktiskt hörde av sig.

Det viktigt med resan var ju att vi fick sprida morfars aska i havet utanför vinga fyr. Det var väldigt fint, vi lyckades timea in en vacker dag ocksa. Jag tyckte att det var riktigt jobbigt, det berörde mig mer än jag trodde, vet inte om Case har märkt men jag har varit litfe off sedan dess. Jag tänkte att det skulle fa vara slutet pa ett kapitel, istället käns det som att det är början pa ett nytt. Bilden av urnan som langsamt sjunker i det glittrande vattnet är fast etsad pa min näthinna. Det var väldigt tydligt för mig när jag senare stod brevid mormor pa väg tillbaka till hamn att jag vill (när det blir min tur) bli begrav där jag med.
En märklig känsla av lättnad har iallafall lagt sig, och jag tror att sommaren började i och med detta, som hans sissta lilla pressent till oss. Det hela var mycket emotionellt märkligt, lite som en utomkroppslig upplevelse fast än att jag var där.

Vi träffade Caseys svenska familj i Kungälv, bizzart men dom var jätte snälla, sedan ut till marstrand o lite sightseeing... Och jag lyckades ga till Styrbord babord tva ganger, fredag o lördag, fredag för att jag hängde med Suveräne DJ Crinan o han hade inträde, Lördag för att Christoffer sms:a o gav mig lista (Tack christoffer!).

Det var grymt att träffa alla, o ni är alla hjärtligt välkomna till berlin i sommar!

som alltid

Leo