Nytt liv?

Snurrade mig igenom rusnings berlin till ett helt nytt företag. En halvtimma sen. Snakkade med en skit stor mexican i lobbyn. Gick på intervju och fick jobbet med en gång. Fick vänta en halvtimma på kontraktet. Gott kaffe.

Och sedan ut till Potsdam till mitt "gammla/nuvarande" jobb. Enligt kontraktet behöver jag inte säga upp mig för än om två veckor, och det skall jag inte göra heller.

Det e lustigt när man förbereder sig för att lämna en plats.

Får en att inse att själv är bäste dräng. Vi är fruktansvärt ensama. Alltid.

Obehagligt och befriande varje gång man inser det.

Då känns berlin väldigt stort, och sverige väldigt långt borta.

Och när jag hamnar i den här loopen känns plötsligt alla vänner som listiga tvättbjörnar som bara står och väntar på att jag skall göra bort mig, och då, då slår de till.

Ibland blir jag liv rädd. Jag vet att jag oftast delar med mej lite mer information än de flesta vill veta. Det gör mej ofta väldigt sår bar.

Och dom som tar chansen är inte få, men inte för många.

Jag har gjort många misstag men jag har själv tuggat sönder dem och spottat ut dom, utan hjälp.


ps. Morsan - Jag kommer kanske få det svårt med semester över julen nu när jag har gjort såna här häst vändingar för att få högre lön.