fredag, september 29, 2006

London del 2 och slutet.

Ok, resan går vidare...

Jag vet inte riktigt var jag är, långt in i östra London är det iallafall.
Går in på vart enda hotell jag kan hitta för att försöka låna en telefon.

-Im sorry, we dont offer that service here.

Och så var det med det, ingenstans kunde jag ringa. Det tog mig 1.30min att ta mig in till Soho. Jag stal 40 pence i lägenheten jag var i, det räckte till en 33cl flaska vatten. Vattnet smakade som guld i min mun. Jag var fruktansvärt hungrig och törstig, men ransonerade vattnet till trotts.
Till slut hittade jag ett litet skabbigt hostel, där kunde dom ringa ambasaden åt mig. Den var stäng, men killen ringde också Svenska kyrkan. Dom hade ett nöd-nummer (om man verkligen måste be?).

-Pastor Lennart Sjöstöm här.

Jag blev så jävla glad när jag höre en välvillig röst i telefonen att jag nästan började gråta.
Han berättade att jag självklart kunde komma dit och ringa och fixa min problem.
Utan på gatan igen kändes London plötsligt soligt och vänligt igen.
Det tog ytterligare en timma att gå till Svenska kyrkan. Väl där fick jag kanel-bullar och fläder saft. Helt otroligt bra! Jag skall fan betala kyrkoskatt hela livet efter detta.
Jag fick tag i Alex som var i London, vid Covent Garden. Det tog en halvtimma att spärra mitt kort och ge dom min tyska adress så att jag kan få ett nytt.

Liten check lista för utlandet:
Kontanter i landets valuta, tillräckligt mycket för att klara sig ett par dagar.
En mobiltelefon med abonnemang eller kontant-kort i landet jag reser till.
Nummer och öppet tider till svenska ambasaden i landet.


En solig promenad till Covent Garden genom Hyde Park och Green Park. När jag kom till Seven Dials, (som var den närmsta korsningen till lokalen Alex befans sig i) så springer Jesper ut från en liten krog.

-Tjenare! Läget? knarrade han på sin helsingborgs dialekt.
-Jo fan, det e la ok nu... Va fan gör du här?
-Nä, jag sitter i möte med några mexicanska investerare. Måste tillbaka till det nu. Du e här för att träffa Alex eller ?
-Ja?
-Han e i det husen, där nere vid den gula skylten. Jesper gestikulerar att jag skall gå gatan ned.

Jag fattade inte alls vad Jesper gjorde där men fick senare veta att han var projektledare för den festen.
Hittar Alex bakom en liten dörr i ett kontor där han sitter och programerar bildspel. Berättar hela historien fram till nu för honom.

-Shit vilken historia, vi har mackor i köket, och vatten
-JA!

Medan jag mumsar i mig philladelfia mackor ger Alex mig 80 pund. Jag betalar tillbaka omgående via min internet bank. Han var min bankomat.

Jag gick o köpte kaffe och mer mat och kännde mig oerhört tillfreds.

- Du Leo, skall du verkligen sova där?
- Nä, asså, jag får väl pynta för ett hotell rum...
-Vi har en ledig säng i vårat rum, hotell rum. Du kann nog ta den om du vill?

Plötsligt såg jag hur en gloria långsamt vibrerade runt Alex huvud.

-Ja, jätte gärna!

Så genom en hand vändning hade jag pengar, mat och husrum. Jonas ringde och undrade om allt var ok, så jag fick honom att fylla på mitt tyska kontantkort så att jag kunde börja ringa igen. Back on top!

Alex var där med anledning av lanseringen av ett nytt svenskt möbel företag, VUJJ, „100% vujj 10% provocation" var sloganen tror jag. Skit fina möbler i en stor utställnings hall, dom skulle ha öppnings festen senare den kvällen med gratis mat o sprit. Jag minglade och networkade och träffade flera personer som kann bli mycket andvändbara för GrimeStep projektet. Fick kontakt med Kode9 och bestämde möte med honom dagen efter. Avslutade kvällen på en Italiensk restaugrang med att beställa in en flaska bubbel...

Och kände mig återigen som en kung.

Dagen efter vaknade jag i det spartansk möblerade hotellrummet. En dansk som kallades för dansk jäveln hade tydligen blivit skit rädd för mig när han vaknade.

-HVEM FAEN ER DAET??

Skrikandes och pekandes på mig. Jag sov gott vidare medans Alex försökte övertala dansk jäveln att inte attakera mig. Egentligen blev det inte mer dramatiskt än så, jag gjorde vad jag skulle i london, fick massa visitkort, en helbok med visitkort och nu är jag hemma i berlin igen och har fått lön och kan inte vara mer nöjd.

Berlin känns så välldigt hemma igemförelse med london, och det e lustigt hur jag längtar tillbaka till berlijn istället för tex gbg.


Jag är assimilerad.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

jag kände på mig att historien skulle få fler justa knorrar.

Lennart (hette han..)Sjöberg var en vänlig man...
men sluta betala skatt till kyrkan ändå!

Dom har visst ca 4 miljarder som dom inte riktigt vet var de ska göra av...

Lennart kunde alltså köpt dig ett nytt liv
om han hade varit from tillräckligt

hihi

tur att du kom hem igen.

Och som din farsa får jag tacka alla dina coola kompisar för att de tar hand om dig...

peter

19:18  
Anonymous Anonym said...

Kul att det löste sig!
Dansken på morgonen var roligast.
/jesper

10:18  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home