det e höst nu...

Det är höst nu, jag kann se hur lövens färger förändras när jag susar fram genom Brandenburg på mitt S-bahn tåg. Den bästa hösten, det är som att „året" precis har gått i pension och alla livets färger plötsligt syns igen. Om varje år var en liten person skull jag bara umgås med dom gamla åren.
Dom som var höst. Dom vet att dom kommer att dö snart, därför vågar dom via sig, hela sig. Som gammla männsikor som inte är obekanta med sin brister, och som uppskattar att man berättar för dom hur gammla dom ser ut. För det betyder att man minns dom när dom inte var lika gammla. Nästan som en komplimang. Utan substans. Flyter lätt genom höst vinden in i örat och ut igen.

Enkelt och okomplicerat. Precis som hösten, lika definitiv, oundviklig och självklar. Jag gillar hösten mest. Jag gillar höst människor mest. Tycker det är svårast att träffa vår människor. Vinter människor är intressanta. Jag känner ett par. Jag tycker om att tro att jag är höst. Men jag är nog vår.Det är så enkelt med höst. Det finns ingen tvekan, det bara är.Man kann se hur staden förbereder sig, det är fortfarande 25 grader ute, men alla vet. Alla vet att det är självklart, det är så tydligt.

Som en återfödelse, livet börjar på nytt. Efter 40år av kvalmigt sommar yrkesliv för det lilla året. Efter barndom och tonnårs våren.

Vad gör det på sin fritid?

Spridda skurar kanske?

Finska medier rapporterar att var femte Svensk riksdagskandidat finns med i Brottsregistret.
En del för ekonomisk brottslighet men också för fortkörningar, snatteri och andra mindre brott.

Det gör dom på sin fritid...

Jag vill inte tro att lilla året gör sånt.