Wa-ah, Im an Alien, Im a legal alien, im a Swe-dish boy in Lon-don

Lost in London igen...

Kl 23.45 landade jag på Standstedt.

Sen började det.

Jag gick ned för att ta Standstedt Express tåget in till London. Stoppar in kortet i biljett maskinen.
Det kommer inte ut.
Jag vänter i kanske en 15 min. Fortfarande inget. En lätt panik börjar spridas i min kropp. Hittar en biljett lucka.

-The machine have keept my credit card, why?
-You propoably don’t have any money on it or it is stolen.

Hon försöker starta om biljett makinen men inget händer. Jag hittar en vaktmästare som säger att maskinen startas om automatiskt kl 03.00. Biljette in till london kostar 15 pund. Jag har 3 kvar från förra london resan. Fan.

-Men hur skall jag göra då? När går sissta tåget?
-Det går om en kvart.
-Va!? Bussar då?
-Nä, det går inga…
-Så jag måste sova här inne inatt om jag vill ha mitt kort?
-Ja, men vi stänger stationen och man får inte sova inne på flygplatsen.
-Så jag måste sova utanför stationen hela natt för att få tillbaka mitt kort!!??
-Ja...
-Det e ju helt sjukt!?
-Sorry chap, det finns inget jag kann göra.

Efter en stunds disskusion lyckades jag över tala honom att jag skulle få en gratis biljett in till London. Började ringa sveriga (läs morsan) för att få tag på VISAs spärr service nummer. Ringde Jonas i Berlin och bad honom överföra pengar till mitt tyska bank kort. Allt hade varit frid o fröjd om inte min tyska bank hadde service helg, inga överföringar möjliga över helgen. (Snakka otur, detta visste jag givetvis inte då). Jag skulle sova hos en polare och jag visste var han bodde, 3 pund räcker med råge till en buss billjett dit. - Ok, läget e inte helt hopplöst. Tröstade jag mej själv medans jag närmade mig London med storm steg. Av vid Liverpool Street. Buss till Benthal Green. Knacka på dörren. Jag hade ringt innan och han visste att jag var på väg. Ingen öppnar. Jag ringer igen.

-Hallå, jag e utanför din dörr.
-Ah, jag e på en bar här i närheten.
-Ok, vilken bar?
-Kasta bara in dina väskor på gården och kom hit.
-Ok, vart?
-Hur många väskor har du?
-En bara.
-Hur stor e den?
-Liten, VART E DU?
-Ehh...
Click

Där tog min pengar på mobilen slut,

Topp 5 saker var var just då som var välldigt dåliga:
1 Utan pengar.
2 Utan möjlighet att komunicera
3 Utan boende
4 I ett okänt område i en okänd stad.
5 Jätte hungrig och trött

Allt känndes inte helt hundra om du fattar vad jag menar. Läggas till bör att jag inte ätit sedan frukost. Hittar en betal telefon, jag har 50pence. Ringer till Steve. Han svarar och lägger på med en gång. Glupskt äter maskinen upp mina pengar, igen. Till slut dyker han upp vid sin dörr.

-Tjena Mr!
-Hallå hallå svarar jag trött.
-Vi e på väg ut!
-Ok?
-Droppa din väska så drar vi…

Sagt och gjort, drog och mötte upp med ett stor gäng amerikanare. Han hans rumskompis Peter och en massa brudar. Alla var skit fulla, Peter engagerade sig i mitt Visa korts problem, utan att leverera mycket resultat. Ingen av dom verkade hitta dit dom skulle. Det slutar med att vi går en liten cirkel. Sedan bestämmer dom sig för att det skall köpas sprit och att vi skall gå hemm till Steve och Peter.
Dom köper mängder av sprit, Gin, Vodka, Champagn, mer vodka, mer vodka och mer vodka.
Lite bland dricka slinker med också. Vokan smakar bra, ren smakar den nästan chocklad. Bland drickat häller dom ut på vägen, det e ändå onödigt, som att ta en omväg till spriten. Champagne och vodka e rätt gott. Jag blir full jätte fort. Klockan 3 säger jag till Steve att jag måste gå o lägga mig.

-Kann du slagga i soffan här nere?
-Ja visst, men då måste ni ju stänga av musiken o så.
-Aha, nä det går inte.
-Kann du inte knacka på hos grannen, Russell, han har en jätte stor säng.
-Va!? Nä, jag frågade ju dej flera gånger om det var jobbigt för dej att jag kom hit, nu går jag och lägger mig i din säng. Så får du lösa det sen.

Någon har hält ut en flaska vin i sängen. Jag ligger skit obekvämt i ena hörnet av sängen för att undvika vinet. Somnar... efter en timma väcker han mej.

-Jag behöver verkligen mitt rum nu aschså... jag behöver tid att vara själv säger han utan att kunna stå up.
-Fuck you! Jag sover här nu.

En halv timma senare.

-Jag har hittat en annan säng till dej nu.
-Jaja, ok då.

Plockar upp mina grejjer och går dit han visar. Killen har lagt ut en handduk på golvet och kallar det säng!! Skit samma, det e heltäcknings matta ändå. Ge mej bara ett täcke o en kudde. Han lover att göra det. Jag sitter i kallingarna o väntar. Går o kollar efter honom, han sitter i sitt rum.

-Hadde du nått täcke eller?
-Kann du inte fråga dom där nere om det?

Jag stod där i kallingarna och höll på att bli väldigt desperat. Skit trött och fattig. Med massor av saker att göra dagen efter.

-Well.. jag antar att du kann ta den sängen som finns inne i det rummet.

Äntligen, det var en stor och bekväm loft säng. Jag somnade som ett barn.
En timma senare vaknar jag IGEN. Festen håller på att ta slut. Folk e på väg där ifrån. Peter kommer in på mitt rum, ser mina fötter och går ut, in i Steves rum, öppnar dörren utan att knacka.

-Oj e ni tre? Fy fan va snuskigt.
-Du, Steve, va fan gör Leo i min säng? Jag har ju ragg ju!?
-Öhh.. inte nu Peter...

Jag hör spridda ljud som jag inte vill höra genom väggen. Peter kommer in i „sitt" rum igen. Har med sig sitt ragg och de lägger sig på madrassen under sängen (handduken alltså).

Hon: Kommer inte tyskan att vakna? (hon reffererar till mig som tysken)
Han: Nänä, jag har sovit med tyskar förr, dom låter jätte mycket när dom e vakna.
Hon: Va? E du säker?
Han: Ta av dig tröjan nu.

Så där ligger jag i ett rum där dom har sex under mig, dom har grupp sex i rummet brevid mig och jag ligger sömnlös. Lyckas somna igen. Vaknar kl 07.42 av att paret under mig har väldigt högljud sex. Dom avbryter sig ibland när hon undrar om inte jag kommer att vakna av det... har säger bara – Nänänä, tyskar låter mycket när dom vaknar.
Jag ställer larmet på 07.44 Beep beep beep!

- Ouaaahhh! Låter jag och gnuggar ögonen.

Tar mitt pick och pack, e skit sur och trött, och ger mej ut i storstads djungeln London utan ett öre på fickan...