New Era

Jag har inlett en ny era, en era utan ångest, no mo' sunday regrets ("Sunday regrets" är föresten den bästa översättningen av bakis ångest jag har trillat över). Fredag tog jag det lungt, jag o johan kolla film. jag däckade vid ett snåret, obs: inte av sprit. Vi hade väntat i 5 timmar på att john skulle dyka upp. Det e så jävla gött att vakna tidigt på en lördag och må bra. Frullade med J&J och en fransman. Jag o jonas skall inleda projekt t-shirt. Inga mer köpe tröjjor. Hursom helst. Idag vaknade jag helt utan "sunday regrets". Var på Panoramabar igår, jag var slick som fan, klurade mig ut ur alla krångliga situationer, vakter, random brudar, vänner, ingen kunde röra mig, jag var guld. Gyllene. Sjökaptenen i dörren på Panorama nekade alla inträde utom mej o jonna. Johan, tomas, Paul o jonas fick loma hem. Det gjorde dom förstås inte. På Panoramabar kan man färdas tillmånga länder, international techno love.

Nån som vill skicka ner lite bukowski pockets? Vill ha koranen med komentarer också. Den har jag redan blivit lovad en gång. Det e inte så givande att läsa den utan komentarer. Behöver literatur men vet inte ens vad jag skall börja leta. Om jag har bättre musik smak o koll än alla jag känner har jag också sämre litteratur smak o koll än alla jag känner. Endulge me. Om du har kollat in kommentarerna på Rebelcommander bloggen så kan du läsa om nästa stora barn bok... det handlar om en jordekorre i centralpark. Jag kan se det framför mig, det kommer att bli vakert.


Talade med en gammal vän om jakten på kärlek och trygghet, jag kan inte fatta hur folk väljar att isolera sig under en längre tid, en dag, max två. Efter det får jag panik. Och då har jag tränat i ett år snart nu. Men det verkar som om folk dumpas hit och dit för att deras respektive behöver vara ensama (det gäller inte minst mig själv), i månader verkar det som då. Och ja, det e klart att det är en ursäkt, men det är sant också. Det enda jag vill är att hitta kärlek och trygghet. Nått givande. Nått så att jag slipper vara själv. Tydligen vill inte alla det. Missförså mig inte, det är inte så att jag går runt och letar efter någon som vill gifta sig omgående. Det har helt klart sina fördelar med att vara singel i berlin. Sjukt skönt att bara bry sig om mig, har nästan aldrig gjort det. Och det tog mig säkert 4-5 månader både i gbg o här i berlin, innan jag började göra det på riktigt. Men, och jag är förmodligen alvarligt skadad av det protestantiska arvet, jag vill leva monogamt. Det är väl kanske klart att vi inte är skapade för att leva i tvåsamhet, men är det inte vår kultur som är det enda som skiljer oss från djuret? Det är också därför du måste skicka pocket (= kultur) böker till mej. God kultur.